Våra resor och mässor

 

Whiskyklubbens första resa till Skottland påsken 2010.

På denna jungfrutur till whiskyns hemland Skottland startade vi en tidig söndagsmorgon. Med på resan var reseledaren Leif som i bil hämtade upp Kaj, Bengt-Erik och Joakim. Med bil skulle vi ta oss till Göteborg där vi bokat flyg till Glasgow med Ryanair. På vägen dit gjorde vi ett stopp i den lilla pittoreska byn Åsa. Ingen kunde ana att man en söndagmorgon kunde bli så väl mottagen för en fika som vi blev. Stället kan varmt rekommenderas till alla som kommer här förbi. Fina mackor och gott kaffe. Strax efter 14.00 lokal tid landade vi på Prestwick Airport ett par mil nordväst om Glasgow. Efter att ha hämtat ut förbeställd bil började nu vår jakt på den ädla drycken. Efter att ha blivit innelåsta på parkeringen startade vår jakt på att kanske hinna nå till Aushentoshan innan de stängde. Redan efter 400 meters körning i vår fina dock högerstyrda KIA hade i alla fall undertecknad gett upp hoppet att hinna dit. Att köra till vänster gör det sannerligen inte enklare. Efter att ha stött emot med backspegeln på en mötande bil fick jag både samla mod och kraft. Tack vare GPS i min mobil kunde vi ta oss igenom Glasgow och hitta en underbart vacker väg som ledde oss till Oban ute vid kusten. Vi checkade in på det stora anrika hotellet nere vid hamnen 18.00. Ett typiskt engelskt hotell där man bara saknade John Cleese. Första kvällen gick vi runt och kollade läget i denna nu så lugna lilla by. Med lite fantasi kan man lätt ana hur pulsen ökar när alla kommer hit på semester på sommaren. För att stilla vår hunger hamnade vi på en mycket fin fiskrestaurang nere i hamnen. Kaj so hela dagen tjatat om sina ostron fick nu sin vilja igenom. Som en liten aperitif beställde vi in ostron så att vi kunde smaka hur de smakade , nyfångade för dagen. Detta var i alla fall min debut och den klarade jag utan problem. Vad ska vi säga, en slemmig liten massa med en påtagande havssmak. Kan väl inte säga att jag kommer att längta efter ostron. Det vi sedan åt var helt enormt. En mycket god pillad krabba som man återlagt i sitt skal. Godare krabbkött har jag aldrig smakat eller ätit. Redan nu började i alla fall jag bli mätt. Då återstod dock huvudrätten. Om jag inte minns helt fel åt jag havsabborre. Till detta drack vi några flaskor gott kylt Riesling. Det blev sedan en lugn kväll. Hälften av resesällskapet var av olika anledningar inte 100 % stridsdugliga ( förkylningar och lite sömn ). Nästa dag var det dags för den stora upplevelsen. Vi skulle äntra det mycket välkända destilleriet Oban. Vi steg andaksfullt in i foajén till detta anrika destilleri. Att det var lågsäsong märktes då vi knappast behövde trängas. I shopen kunde man handla mycket trevliga saker. Förutom en mängd mycket fina whisky kunde man handla glas, tröjor, slipsar o.dyl. Guidningen leddes av en lång krftig man av skotsk härkomst. Efter en stunds guidning började jag tveka på min engelska. Var den så dålig? Jag frågade Joakim om han förstod lika lite som jag? Inga problem svarade han. Då insåg jag att Joakim undervisar i engelska och att jag kanske skulle ta några lektioner. Efter en stund återkom dock Joakim till min stora glädje och svarade att han också hade problem med hans dialekt. Rundvandringen avlutades med lite avsmakning av olika Oban-varianter. Den mycket trevliga skotska guiden visade sen att han inte var snål. Under disken hade han en flaska som jag fick ett smakprov av. Jag vet inte om det var miljön-stunden eller vad, men den drammen av en Mortlach är nog det godaste jag smakat. Efter detta hamnade vi på Scottish House. Massor av kiltar, tweedkavajer, ulltröjor etc. Bengt-Erik som klätt sig efter att det var påsk fick här tillfälle att köpa en varm jacka. Sen fortsatte shoppingen i byns välsorterade whisky-affär. Vi fick såklart provsmaka allt vi pekade på. Totalt inhandlade vi nog här 8 flaskor. Nästa dag skulle vi till havs. En kall och blåsig dag äntrade vi båten som skulle ta oss till ön Mull. En helt sagolik natur mötte oss när vi äntrade båten som tog oss ut i skärgården. Båten var mycket fin och hade allt att bjuda på när det gällde komfort. Tyvärr var det en sån där typiskt skotsk dag med kyla, blåst och regn i luften. Vid framkomsten till den lilla byn Craignure mötte oss som planerat den lokala bussen som på vingliga vägar tog oss fram genom det fina landskapet till den lilla byn Tobermory. Här mötte oss en fantastisk vy. Bussen stannade utanför destilleriet där det också fanns några typiska turistrestauranter. När vi tittade mot byn som låg längs en lång gata intill hamnen fann det massor av likadana hus i alla pastellfärger man kan tänka sig. En fin tavla att beskåda. Vi hade ringt Tobermory Distillery kvällen innan så de visste att vi skulle komma. En mycket trevlig kvinna mötte oss och visade oss runt i destilleriet. Mycket intressant att se kopparpannorna och allt annat. Just nu gick det på halvfart. Hon berättade hela historien om Tobermory och att den hade igen återuppstått från de döda. De tillverkar en whisky som heter Tobermory och en som heter Ledaig ( letjack ). Hon berättade att whiskyn lagrades på ett annat håll och på frågan om det inte påverkade smaken skakade hon bestämt på huvudet. Hon är dock part i målet då hennes man var direktör på destilleriet. Efter provsmakning och inköp i shopen av diverse whisky och tillbehör blev det pubbesök. Undertecknad åt en sandwich och drack två lager medan de tre hälsosamma åt lammgryta och till detta en stärkande kopp te. Vindpinade och lite småfrusna återvände vi sedan med båten till fastlandet. På kvällen hamnade vi på ytterligare en bra restaurant. Kaj och Joakim provade sorts haggish med indisk kryddning. På TV fick vi se att det förväntades snöoväder över hela Skottland och vi började lite oroat tänka över vår hemfärd. Vi kom fram till att vi skulle gå upp mycket tidigt för att med vår bil med sommardäck forcera snön mot Glasgow. Undertecknad som tagit på sig rollen som chaufför förberedde mig på bästa sätt genom ett sent pubbesök. Klockan fem på morgonen äntrade vi den mörka frukostsalen som stod helt tom. Nattportieren vinglade fram i en paus från flaskan och hjälpte oss på bästa sätt att få något i magen. Sedan startade en mycket vådlig färd mot Glasgow. Ca 10 cm nysnö på sina ställen och snorhalt plus vänstertrafik gjorde detta till en mycket svår expedition. Men då jag skriver detta nu förstår alla att vi kom fram både i tid och oskadade. Detta äventyr till whiskyns hemland smakade mycket bra och vi snackade genast om att detta måste upprepas igen.

 

whisky-3.jpg

 Whiskymässa i Köpenhamn 4 september 2010

Av en ren slump läste jag på nätet om en stor Whiskymässa i Köpenhamn lördagen 4/9. Jag lyckades lura med mig Tina och en solig sensommardag tog vi oss till Carlsbergs gamla TAP 2 där mässan hölls. 300 dkr kostade det att komma in. Bengt-Erik hade varnat mig för att det nog var svårt att komma in om vi kom för sent så klockan 10 klev vi in i lokalen. Tina kände sig mycket ensam i denna Man´s World. Jag överdriver inte, men här fanns allt vad man kan önska sig när det gäller whisky. 800 olika sorter att prova varav cirka 300 var gratis. Provade bl.a en dansk whisky som heter Braunstein. Dagens bästa var ändå sorterna från Cambeltown. Springbank, Langrowe och Hazelburn är olika i smak och färg men otroligt fina whisky var för sig. Köpte med mig en Mackmyra Preludium 03 och en Langrowe 10 year med hem. Nästa år finns denna mässa i Kolding på Jylland. Se nedan. Boka in detta datum redan nu. Kanske kan klubben göra en tur fredag-lördag. Frivilliga chaufförer kan anmäla intresse.

kolding-001.jpg

 

Andra resan till whiskyns hemland

Måndagen 12 april 2011 möttes fyra förväntansfulla herrar för ett nytt besök till Skottland. Bengt-Eric, Leif, Joakim och Tommy flög med SAS till Aberdeen för ett par dagar i whiskyns tecken. Vi landade tidig eftermiddag och via buss kom vi till den gråa staden. Allt är byggt i granit syntes det. Vi tog in på ett bra centralt hotell och via en lokal pub hamnade vi sen på den kända The Grill. Här finns det whisky från golv till tak. Här kan man beställa olika "resor" och då få olika sorters whisky att njuta av. Vi besökte även en Whiskyshop på huvudgatan där några buteljer inköptes. Kvällen slutade på en fin restaurant där vi alla åt gott. Efter en kraftig frukost tog vi sen tåget till Keith. Vi gjorde upp med en taxi att bli hämtade lite senare. Under tiden blev det en öl på en pub och sen kom vi till Strathisla Destillery. Här möttes vi av engelsk vänlighet och vi fick smaka deras 18-åriga Chivas Regal. Efter en trevlig rundvandring mötte sen taxin upp för en tur till Aberlour. Här mötte oss svensken BOA som gett upp allt därhemma för att satsa på att bli en viktig aktör i branchen. Mycket trevlig tur med massor av whisky. Här köptes en hel del godsaker. Taxi till Keith och sen tåg tillbaka. Nästa dag tog vi åter tåg, denna gång till Elgin. En trevlig liten by med en mysig gågata. Vi besökte Gordon&McPhail där vi fick se all whisky som man nog kan uppbringa. Därefter gick vi en bra stund innan vi nådde Glen Moray. Tyvärr missade vi sista provningen och som plåster på såren plockade tjejen i info-disken fram en massa spännande sorter som vi fick smaka. Kvällen avslutade spå en italiensk restaurant. Dagen efter flög vi åter hem till Sverige. I baktankarna fanns en dröm om att komma hit igen.

 

Fjärde resan går till WHISKEYN på Irland

En onsdag 2015 var vi fyra förväntansfulla män som startade en resa från Köpenhamn med slutdestination Dublin. Från vår klubb deltog Leif, Joakim och Paul. Dessutom var även Per Granat med. Han har haft anknytning till skolan och får ses som en Hang Around. Vi landade på eftermiddagen och vädret var några grader bättre än hemma. Snabbt in på första pub som var Madigans. En pint Guiness för 5,70 pound. Därefter incheckning på B&B Charles Stewart. Två eller ev. tre snarkande män i samma rum och vår Hang Around Per i eget rum. Därefter styrde vi kosan mot Temple Bar-district. Här möttes vi av överfulla pubar med enormt många trevliga irländare och turister. Massor av öl, whiskey och musik mötte oss överallt. Det blev en relativt lugn kväll för de flesta inblandade. Nästa morgon startade med en Irish Breakfast och efter det skulle vi åka till the Middle of Ireland. Med buss åkte vi ut för att se det gröna Irland. Efter knappt två timmar var vi framme i en liten by vid namn Kilbeggan. En liten by som sagt med typ en pub och så ett destilleri som anses som det äldsta destilleriet som är i bruk i hela världen. Vi hade bokat en Gold Medail tur och vi möttes av en kvinnlig guide. Hon tog oss runt i destilleriet och efter det fick vi provsmaka Kilbeggan och en del andra sorter

.

Efter besöket gjorde vi ett besök på den lokala puben. Där möttes vi av det kanske häftigaste på hela resan. Ett otroligt varmt mottagande eller som Per sa; "har aldrig stått och pinkat i en pisseränna och med den lediga handen tagit i hand och blivit välkomnad". Vid återkomsten till Dublin åt vi den bästa måltiden under resan. En tre rätters middag som var mycket bra. Bra var även att de inte tog betalt för rödvinet :). Nästa dag gick vi på stan och flummade och på eftermiddagen landade vi på Jameson Distillery. Efter en måltid + en Irish Coffe gjorde vi en rundtur som avslutades med en frikostig provsmakning.

På kvällen var vi runt på ett stort antal pubar. Sista dagen lördag fick vi en dos kultur då vi besökte Trinity College. En fantastisk plats med så mycket atmosfär. Biblioteket trodde man bara fanns i Harry Potters värld. Sedan var det dags för VM-final i rugby mellan Nya Zeeland och Australien. En upplevelse på en fullsatt pub. På söndagen var det sol och 18 grader. Vårt äventyr avslutades med en pint på en uteservering.

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)